Indien del sjutton

På lördagen skulle alla volontärer och bägge kontaktpersonerna åka iväg på en dagsutflykt. Så vi hoppade in i en stor buss och hade med oss matsäck. Vi åkte nog ca. 2,5 timmar på massvis med skumpiga vägar tills vi till slut kom fram till världens näst längsta mur, Kumbhalgarh Fort. 

Först stannade vi en bit ifrån för att se muren på långt håll, så mäktig! (vi gick ända högst upp på byggnaden som syns på bilden senare)

Sen åkte vi ända fram och vi köpte på oss lite extra vatten. En del gick på toa med men vi bestämde oss för att hålla oss med tanke på de äckliga offentliga toaletterna haha. 

Efter det började vi gå uppför alla långa backar ända till toppen. När vi insåg hur högt vi hade gått blev vi ganska förvånade för det gick relativt lätt. Men vi tog ganska många pauser under vägen upp.

Utsikten var heeeelt otrolig. Vi sa flera gånger "Tänk att vi får uppleva det här". Det var så fint så det gick inte ens att fånga på bild. Jag hade inte med mig min systemkamera heller tyvärr pga att de hade varnat för monsun regn den dagen och ville inte riskera att den skulle gå sönder.. Men vi tog massvis med bilder med Malins lilla kamera och mobilkamerorna. 

Vi var där ett bra tag och gick sedan ner till ett tempel som satt ihop med muren. Det fanns en berättelse som sa att om man viskade en önskan i stenhästens öra skulle den gå i uppfyllelse så allihopa önskade något. Sen gick vi upp för en trappa och satte oss på själva muren och åt vår matsäck.

Efter det åkte vi vidare i ca 3 timmar till och kom fram till ett gigantiskt tempel helt i marmor, som de flesta tempel i Indien är. Så himla vackert. Innan vi gick in behövde de flesta gå på toa och vi gick på den vidrigaste toaletten jag någonsin sett.. 

Vi fick engelsk guidning genom templet med hjälp av hörlurar så vi fick veta massor om det. De berättade bland annat att om man gick under elefanten skulle man få tur i livet så självklart kröp hela sällskapet på alla fyra under elefanten haha. 

Efter det skumpade vi hemåt med bussen igen och det tog ca. 3 timmar till. Så det var mycket skumpande den dagen och vi var inte hemma förrän klockan 7 på kvällen så alla var ganska trötta. När vi kom hem så packade jag och Malin ner alla våra grejer. Vi målade även henna på varandra efter mycket om och men så en av tjejerna från Skottland målade det fina motivet på min arm och Malin skrev sitt namn på min fot. Vi kom inte i säng förrän efter midnatt, men det var ju faktiskt sista kvällen och vi ville dra ut på tiden så länge det gick. Men till slut smög vi in i sovrummet och somnade.



Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback