Just a little is enough

Hela eftermiddagen har bestått av plugg, så nu ska jag koppla av framför "pengarna på bordet" med en kopp te. mys.
Morgondagen kommer se likadan ut och förmodligen onsdag också, sen blir torsdag en riktigt sen skoldag och efter ska jag iväg. 
Så vi får se när jag skriver här igen, hoppas ni inte drunknar av plugg som jag typ gör. vi hörs!
 

We can learn to love again

Har spenderat dagen hos min syster, har iallafall kommit en bra bit på historia inlämningen som ska in på onsdag. tack ♥
Ikväll ska jag läsa ut svenska boken som ska va utläst tills imån och försöka liite till på historian KANSKE. 
Denna veckan känns ganska fullspäckad och jag längtar redan till helgen! :( 

För övrigt satte jag upp min julbelysning ikväll, var tvungen att smygbörja lite för längtar så! :-)
ha det bra!

People talk as if they have a degree in nutrition

Vegan style - parodi på gangnam style

Haha, denna är bara för underbar! älskar texten, är så sant alltihopa.
Jag firar ju snart 3 år som vegetarian så varför inte slänga in den här liksom? ;-)

- emmalotta. ♥

Inte påmålad och falsk som andra

Vi har precis blivit klara med renoveringen av vårt badrum, här är lite av vårt mysiga fönster där inne.
Har tagit lite före bilder, ska ta lite efter bilder med när alla små grejer är klara osv och visa :-) GANSKA stor skillnad asså!
Ska förmodligen duscha där första gången imån, naaajs!

Och så var helgen över igen.. :-( varför går helgerna hur fort som helst även när man knappt gör något?
Johan var här igårkväll och idag har syskonen vart hemma och ätit lite osv.
Nu längtar jag till advent, bara två veckor kvar, tjihoo!

28 - my love

Dag 28 – Min kärlek

Finns mycket som innefattar kärlek, men väljer att prata om min pojkvän för det är oftast det man syftar på med just ordet "kärlek".

Han heter Johan och började i min klass i 7an. Vi blev vänner väldigt fort och passade väldigt bra ihop på alla sätt och vis.
Det utvecklades till att vi blev bästa vänner och pratade om allt mellan himmel och jord.
Han var en av de jag litade mest på och vi umgicks ganska ofta. Vi hade ett uppehåll ett tag då vi knappt pratade, var jobbigt men precis när jag kommit över honom kom han tillbaka.
Var kanske dumt att förlåta honom så fort men ångrar samtidigt inte att jag gjorde det.
När vi skulle sluta 9an trodde vi inte vi skulle gå i samma klass längre och det var väldigt ledsamt, men efter mitt ungefär 3dje byte av skola blev det så ändå. 
På vintern i ettan började vi känna mer än vänskapskänslor, och efter 3 år som bästa vänner blev vi kära. 
Vi blev tillsammans den 12 januari iår och gick ut med det ungefär 2 veckor senare. 
Kändes konstigt att den som man kallat sin bästa vän och aldrig sett som mer plötsligt var den man kallade pojkvän.
Men det kom helt naturligt på något sätt och jag mår så bra med dig, johan. 
Vi har stunder då vi är oense och allt verkligen inte är toppen, men så har väl alla det och vi vet alltid att vi har varandra.
Han är det bästa och vi drömmer ofta om att vi ska flytta in på en gård mitt på landet när vi blir stora och leva hela livet ihop.
Han är den jag vill ha för alltid! det känns verkligen som det! love you. ♥


- emmalotta. ♥

I think about all the time we had together

det är svårt att gå vidare från något när man aldrig riktigt kan acceptera att det faktiskt hänt. men jag har kommit en bit påväg. visst, jag trivs fortfarande inte, får ont i magen nästan varje dag innan skolan och vissa nätter består bara av tårar istället för sömn. men jag gråter inte varje morgon innan jag sätter mig på bussen längre som jag gjorde hela första terminen. jag gråter inte VARJE natt längre som jag gjorde hela ettan. och det kan t.om gå flera minuter innan jag tänker på att jag vill hem när jag väl är i skolan. jag kan känna att jag tycker om några lite extra i klassen och har några stycken jag känner att jag kan lita på om det är något, blir så glad när de visar att de bryr sig och vill prata med mig trots att jag inte alltid orkar pga allt. jag känner mig tryggare än jag gjorde i ettan, jag hittar bättre och slipper känna mig helt vilse hela tiden (även om jag fortfarande inte hittar överrallt än). jag saknar fortfarande inte skolan när vi har lov, inte en enda sekund. som jag gjorde ganska ofta när jag gick i hillerstorp. det lär nog aldrig hända med gymnasiet. jag är nöjd med 80% av mina lärare och har en jag känner att jag kan ty mig till om det vore något. jag har 50 minuter varje vecka där jag pratar med kuratorn och som är jättesnäll. när jag gick dit första gången kommer jag ihåg hur jag tänkte "shit trodde inte det var möjligt att jag skulle kunna känna mig trygg i något av dessa rum som finns inuti det här gymnasiet" men det gjorde jag där. jag har t.om börjat uppskatta bussturerna på morgonen om man räknar bort att gå upp så tidigt. jag avskyr hemresorna för att jag vill hem så fort, men på monnen kan man koppla av och ta det lite lugnt innan man kommer dit. jag kommer fortfarande vara den lyckligaste personen på jordklotet när jag tar studenten, det vet jag för det här har varit och ÄR fruktansvärt kämpigt, varje dag. att ha läxor osv känns som världens största utmaningn för mig, för jag kämpar tillräckligt med att putta mig själv ur sängen varje dag och gå till skolan. det är fortfarande inte bra, MEN det känns inte helt ogenomkomligt längre som det gjorde hela ettan. jag har förlorat mycket av mig själv på vägen men hoppas att jag hittar allt igen. jag kan to.m prata om tiden i hillerstorp utan att börja gråta nu. jag glädjs över tiden och försöker att inte tänka på det allt för mycket. för OM jag börjar tänka på hur underbart lycklig jag var, hur trygg jag var, hur jag umgicks med +20 pers som kändes som min familj varje dag, hade lärarna som lite extra föräldrar och var till 100% mig själv hela tiden, skulle jag gå sönder. jag kan inte tänka på det jämt för då skulle jag bara sitta och gråta konstant. men ibland måste jag tillåta mig själv att tänka på det, sätta på klassfilmen och gråta. för det går inte hålla inne jämt och det behöver komma ut. för det var trots allt den bästa tiden. jag vill tacka alla mina bästa vänner som orkat med allt det här jobbiga och som fortsätter att vilja vara med mig. jag har verkligen märkt vilka som är mina riktiga vänner genom gymnasiet. vet att det är här är jätte långt skrivet och jag tror knappt ingen orkade läsa igenom hela, jag skrev för jag behövde, inget annat. ibland kan jag dock undra varför jag har så svårt för något som alla andra verkar ha så lätt för? jag har spenderat 80% av mitt liv i 10 år på samma ställe och trivts och mått så bra, hur ska man då kunna tro att jag på bara 1 år eller 2 år kommer över det och kan bete mig normalt? jag har blivit uppriven ur jorden där alla mina rötter suttit i över 10 år och fraktats till ett helt annat ställe. klart som sjutton jag inte kan börja blomma direkt igen då. jag har vart vissen i 1,5 år nu och jag låter det ta den tid det behöver att samla ihop all kraft jag behöver för att kunna vara emma igen. men jag vet att jag kommer klara det, kanske om ett halvår, kanske dagen innan studenten, men någon dag kommer jag klara det. alla har inte lika lätt att bli omplanterad som andra. som jag försöker tänka när allt känns piss:
"I may not be there yet, but i'm closer than I was yesterday"
en dag kommer jag stå där och aldrig behöva gå tillbaka till gymnasiet, en dag ska jag det.


Let's go crazy

en bild från i våras på mig tagen av saknade jossan

Igår när vi kom hem från vmo och skulle skjutsa hem elin mådde jag skit. kunde knappt andas, hade ont i hjärtat, i huvudet, i magen osv.
La mig och sov i typ 2 timmar, blev lite bättre efter det iaf. Duschade, åt tacos och åkte sen till gnosjö me annie.
Kollade på lite konserter och umgicks, det var mysigt. kom hem runt 1 och föll i dvala i 10 timmar typ.
Idag har vi firat pappa lite, annars har jag bara tagit det lugnt - det behövdes kan jag säga.
Imorgon får jag försöka ta nya tag och orka med en till vecka, även fast jag helst skulle vilja skita i det. but we will make it!
Ha det bra hörni!

Like it never happend

min fina alice för någon vecka sedan.


Äntligen helg hörni. var stört svårt att stiga upp idag trots en halvtimmes sovmorgon.
Har vart en ganska lugn dag, blivit lite trött på folk och slutat tidigare, typ så det har sett ut.
Iförrgår var jag hos optikern och fick reda på att jag ser typ 10% på vardera öga, gött.
Snart kommer Elin hit och sen far vi till min storasysters kissemissar som vi ska passa. 
Ha en fin fredag! 

Trasig

Trasig
Jag hittade en pusselbit i gräset häromdagen
De är visst överrallt nu
Hur ska man leta 
När man inte vet vart man ska börja?
Och vem ska man fråga
När man inte vet vad man undrar?
Ge mig lov, frihet och gräs under fötterna


från mars 2012.
© emmalotta. ♥

I wish I'd never grown up

Idag vill jag vara 5 år gammal igen. 7 skulle också funka, eller varför inte 10? 
Men vad gör man när man känner så och är fast i en 17årings kropp då?
Jo jag gick in på vinden, letade upp massa gamla barn favorit filmer, kröp ner under täcket och ska jobba mig igenom allihop.
Förtränger tanken att jag ska tillbaka till gymnasiet imorgon och vips så är jag 5 år igen. bara sådär.


Nu vill jag ha jul, eller åtminstone 1 december och till dess är det iallafall "bara" 26 dagar..

I'm falling to pieces

klänning ullared
leggins ginatricot

Så himla nöjd med klänningen jag köpte på ullared, så mysig är den! :-)
Lovet har flugit förbi och det är redan lördag, så himla sjukt va tiden går fort när man är ledig.
I vilket fall så var jag med ludde i onsdags, i torsdags var jag i vmo med mamma och igår hade jag det bara mys.
Ikväll kommer Johan hit, ni får ha det så bra!

RSS 2.0