Indien del fyra

Tänkte att jag skulle berätta lite mer ingående om björncentret. Det startades 1999 av Wildlife SOS och just nu bor det över 210 björnar där. Wildlife SOS har även två till björncenter i Indien på andra platser med ännu fler björnar. Det i Mathura ligger inuti ett fågelreservat, så när man ska ta sig dit åker man en bra bit in i en jättefin skog, förbi en sjö och vi såg alltid massvis med apor och fåglar, en del hjortar och andra vilda djur. 

Hela området var inhägnat och vid de stora dubbel grindarna där vi körde in stod alltid vakter som öppnade åt oss. Det var väldigt lummigt och fint inuti området och man körde förbi många inhägnader innan man kom fram till husen. Jag tog självklart inga bilder på det men det var ganska många fina stenhus. Där fanns ett kök där en kock stod och lagade mat till alla som jobbade där varje dag, flera olika kontor, toaletter, ett rum där dom tar alla besökare och visar en film om hur björnarna haft det innan, en presentshop och lite så. Dessutom bodde en del människor inuti centret och därför fanns det flera lägenheter på ovanvåningen. Det var fint och fräscht helt enkelt för att vara Indien!

Här är baksidan av en av inhägnaderna där vi gick. Där kan man dessutom se den där "aircoolern" som vi själva hade utanför vårt sovrum hemma i huset, en sådan hade varje alla björnar i sina hus där de kunde gå in och sova om de ville och där de fick sin mat. 

Och här är deras hus från björnarnas sida.

Som sagt var ju vissa dagar alldeles för varma för att faktiskt arbeta hos björnarna. Men några gånger dels när jag var själv och dels med Malin så drog vi vagnen med gröt från köket till djuren över området (så tungt!), hällde upp i deras skålar och delade ut gröten och efteråt rengjorde vi alla skålarna. Bara att göra det simpla gjorde att svetten rann över hela kroppen och man kände sig svimfärdig. Smakade faktiskt på gröten de åt en gång och den var riktigt god haha!

Anledningen till varför björnarna är hos Wildlife SOS då? Jo, när björnmamman går iväg för att hämta mat så passar människor på att ta ungarna ifrån henne, de passar även på att döda mamman när hon kommer tillbaka och använder hennes päls och kött. Ungarna sedan slår dom ut alla tänder på, sätter i en krok igenom näsan med ett snöre som de håller i. Där lever sedan björnarna hela sina liv. De blir slagna, får otroligt lite mat så de konstant är i svält och tvingas att ställa sig upp och "dansa" inför folk. Människan som tagit den rycker alltså i snöret och drar upp såret i näsan så björnen automatiskt ställer sig upp och "dansar" av smärta. Så har dom det tills de dör en alldeles för tidig död, då hämtar människorna som gör detta en ny björnunge.

På björnen ovanför kan man se ärret på näsan efter kroken.. Så fruktansvärt så det går knappt förstå vilken smärta det måste inneburit.

Dom är SÅ fina.

En eftermiddag tog vi en liten båt över sjön och kollade in det stora området med ännu fler björnar, det var så stort så det gick inte ens gå runt utan vi åkte bil och tittade. Där var det mycket större inhägnader med mycket fler björnar i varje. Där såg vi även strutsar, en hyena dom räddat och sköldpaddor som solade bredvid sjön. 

vi försökte fånga på bild hur pass varma och svettiga vi var men tror inte det riktigt framkommer ändå haha!

Som sagt så fanns det mycket vilda apor där runt omkring och en hel del hjortar.

Dom hade dessutom 5 hundar som de räddat från gatan. De sov mest på kontoret där det var ac pga att det var så varmt haha förutom en dag när jag fick hjälpa till att bada dom. :-)

Det var hemskt att se filmen om hur björnarna haft det innan och allt man fick berättat för sig under tiden man var där.. Jag har aldrig ens hört talas om dansade björnar innan jag bokade resan. Men jag är så otroligt glad över att de får leva ett mycket, mycket bättre liv nu även om de aldrig kan bli fria igen. Människorna som jobbar på Wildlife SOS är verkligen fantastiska! ♥

There's pills for heartache

 
så himla bra. 

Indien del tre

Första dagen spenderade jag hela dagen på björnprojektet men resterande 12 dagar såg ut som så att jag blev upphämtad av Shivam vid 8 tiden på morgonen och åkte till elefanterna.
bilen jag åkte varje dag i 2 veckor.

Där gick vi direkt ut och letade upp vart elefanterna var någonstans på sin morgonpromenad och följde med dom den sista biten i ca en och en halv timme innan dom gick tillbaka till projektet. Det var tyvärr alldeles för varmt för att vara möjligt att följa med dom på hela den långa promenaden.
 
När vi kom dit så satte vi oss och hackade frukt, alla elefanter åt 10 kg frukt på morgonen och eftersom det var 19 elefanter hackade vi alltså 190 kg frukt varje dag, de flesta gångerna var det bara jag och 1 person till haha, fick verkligen skavsår av det men det var det värt.
lite av all hackad frukt.

Efter det var det lite dö-tid då alla som jobbade där utom jag och Shivam åt lunch (så udda att äta lunch vid typ 10), så under den tiden pratade och gosade vi mest med elefanterna, jag tog lite kort på dom och vi pratade mycket om allt mellan himmel och jord med varandra.
bästa Shivam.

När skötarna kom tillbaka var det dags att bada dom, alltså skölja av dom totalt med en slang och skrubba dom över hela kroppen. Sååå gött i 45 graders värme att bli dyngblöt kan jag lova. Efter det matade vi dom oftast och därefter, vid ca 13 tiden, var det dags att åka till björnarna för lunch.
bästa på hela dagen.

Det tog ungefär 15 minuter mellan projekten. När vi kom fram åt jag lunch i ett rum med ac och fick lite tid för mig själv. Maten var för övrigt det ni ser här nedanför, och just precis det på bilden åt jag varje dag i 2 veckor både till lunch och middag med typ 2 dagars undantag då det var något annat istället för grönsakerna. Sista veckan tvingade jag i mig maten.. Det blev inte mycket ätit de 2 veckorna kan jag inte påstå haha.
kommer nog inte äta ris på flera år igen.. haha.

Efter det var det dags att antingen göra lite datorjobb pga att det var för varmt för att vara ute, eller köra maten från köket till björnarna, dela ut maten och sedan rengöra skålarna. Jag var också en del i deras presentshop och organiserade vilket var kul! Satt även mycket och pratade med Madhumitha och Bheema som mina kontakpersoner hette innan det var dags att åka tillbaka till huset vid ca. 16.30 tiden. Dagarna gick SÅ fort. När man skriver det såhär låter det som jag knappt gjorde någonting men ja, det gick verkligen hur fort som helst och jag njöt varje sekund trots värmen. 
 
Väl hemma den veckan jag var själv så la jag mig direkt i sängen jämte aircoolern och bara chillade tills maten kom runt 19 och då åt jag den, diskade och gick sedan o duschade. Sen efter att ha pratat en stund med Bheema (som sov hos mig sista delen av veckan pga att jag tyckte det var lite jobbigt att sova själv) så gick jag och la mig och sov bara runt 4 timmar varje natt för att det var så svårt att sova pga värmen.

Indien del två

Efter en ca. 3,5 timmars hemsk bilfärd (chauffören höll på att somna typ 40 gånger bland annat) kom jag äntligen fram till Mathura och huset där jag skulle bo och blev uppmött av mina två kontaktpersoner. Min första reaktion efter de hade gått var att ringa mamma och storgråta, men tror alla känslor kom ikapp ifrån allt som hänt och att vara helt ensam i ett hus i ett främmande land första natten när det började skymma var inte jätteroligt, plus att värmen verkligen tog kål på mig, men det tar vi i nästa inlägg haha. Jag tog faktiskt aldrig någon bild på huset men kan ta en väldigt liten bild från amzungos hemsida.

 
Huset låg i ett såkallat "gated community", alltså stod det vakter när man körde in och det var stängsel runt om. Dock fanns det inte jättemånga hus för tror det var relativt nytt område och inte särskilt uppbyggt än. Vissa bodde ju i hyddor även fast det var innanför grindarna liksom. Dessutom kändes det inte som att det var speciellt inhägnat för det var mycket folk som gick omkring hela tiden och vad jag såg så satt mest vakterna och pratade och släppte in alla som ville in haha, men men.



På nedervåningen i huset var det ett vardagsrum med tv, telefon, soffa, fotöljer, böcker på olika språk, lite första hjälpen grejer och tre volontärrum med varsitt badrum. I volontärrumen var det antingen övervåningssängar eller enkelsängar och garderob i varje. På övervåningen var köket och 3 volontärrum till där man sov 3-4 personer, en balkong med tvättmaskin och en takterass där man kunde sitta om man ville.


Jag trivdes bra i huset, det enda negativa var att det inte fanns någon riktig ac. Det enda som fanns var en grej som var utanför fönstret i varje sovrum, en slags box med halm på alla sidor som man fyllde på med vatten varje dag. I den var det då en slags fläkt, så när man fyllde på med vatten och sen satte igång fläkten så sprutade den lite kallare luft med hjälp av vattnet.. Om det var 45 grader så sprutade den kanske så det kändes som 40 grader istället, dock blev man superkladdig av den pga vattnet så huden kändes helt klibbig. MEN, utan den hade jag inte överlevt första veckan helt seriöst så man fick stå ut med att vara klibbig. Förutom dom så var det takfläktar i varje rum men det hjälpte ju inte jättemycket att fläkta runt den varma luften. Så ja, det var väl det som var negativt helt enkelt.

Innanför grindarna fanns det några få kor och en hel del hundar som var ganska välmående och när jag frågade mina kontaktpersoner vad jag skulle göra med maten som blev över (slänger man det bara i soptunnan kommer det myror), så sa dom att jag skulle kasta ut det till hundarna vilket alla verkade göra, även till korna som ni ser här ovanför. På samma bild där kvinnorna matar kon så ser ni huset där mina kontaktpersoner bodde som jag umgicks med väldigt mycket under tiden jag var där, speciellt första veckan då jag var själv, världens snällaste människor verkligen! På den andra bilden ser ni en ödla, vilket det kryllade av i huset haha. Såg nog minst 25 stycken under dom 2 veckorna jag var där. Första gången skrek jag och grät en skvätt men sen var det helt lugnt, dock var vissa större än andra och de springer ju så himla fort haha.. ;-)

RSS 2.0