Indien del nitton

 

Här är en film som jag har satt ihop från de sista två veckorna i Udaipur. Många utflykter och volontärjobb på Animal Aid. Det här är sista delen om min resa till Indien. Jag är så otroligt glad att jag till slut åkte iväg, det är bland det bästa jag vart med om. Jag kommer lätt åka på någon volontärresa igen i framtiden, får se vart det bär av då. Tack Indien för att du visade mig en helt annan kultur. Tack Wildlife SOS och Animal Aid för ert fantastiska jobb som räddar massor av djur. Tack Malin för att du ville dela resan med mig. Jag är så tacksam över allt jag fick uppleva!

Indien del arton

På söndagen vaknade vi och åt frukost tillsammans med de andra, sen fortsatte vi att snabbt packa ihop det sista. Vi kramade alla hejdå och sa  lite extra hejdå till tjejerna från Skottland som vi pratat mest med. Sen runt klockan 10 kom det en bil som jag, Malin och den ena kontaktpersonen hoppade in i som tog oss till flygplatsen i Udaipur. 

Vi fick betala extra för bagaget men annars gick flyget till Delhi bra och det tog lite drygt 1 timme. När vi kom fram till flygplatsen var klockan runt 12 på dagen och vårt flyg till München gick inte förrän strax efter 12 på natten. När vi kom fram fick vi reda på att vi inte kunde checka in förrän 6 timmar innan flyget gick.

Så vi satte oss och åt varsin macka i en kafeteria som var så starka så vi knappt klarade äta upp dom. Förstår inte hur indiska smaklökar fungerar haha. Efter att ha suttit där någon timme och diskuterat lite om hur vi skulle göra så checkade vi till slut in på ett minihotell som låg inuti flygplatsen.
Vi bokade 3 timmar och det var så fint och mysigt så vi la oss i sängen och somnade båda två. När vi vaknade efter 2 timmar så bestämde vi oss för att boka en extra timme så vi var där i hela 4 timmar. När vi gick ut därifrån trodde vi att vi skulle få checka in om en timme så vi åt en till stark macka för vi var så hungriga och det var det enda som fanns i ankomsthallen. 

Sen gick vi upp till incheckningen igen och fick veta att det tydligen var 3 timmar innan avgång vi tidigast fick checka in så vi gick ännu en gång ner till kafeterian och köpte varsin dricka och försökte dryga ut tiden. Till slut gick vi och checkade in och kom in till själva flygplatsen med alla affärer. Vi gick runt lite och tittade och försökte hitta något att äta men det enda vi åt var ytterligare nån äcklig stark macka haha. 

Till slut efter 12 timmars väntan på flygplatsen klev vi på planet mot München. 8 timmar tog det och det enda vi fick att äta var någon tunn wrap med lite grönsaker i som vi inte blev mätta av så vi var sjukt hungriga hela resan. Jag lyssnade på Ed Sheeran och somnade till och från, försökte kolla lite på en film men orkade inte. Till slut landade vi i München och planet var 10 minuter försenat. 

Där var det världens längsta kö för passkontroll och vi var så stressade över att missa planet till Köpenhamn som skulle gå om 15 minuter. Efter passkontrollen sprang vi till säkerhetskontrollen och gick före alla i kön för vårt plan skulle gå om 5 minuter på andra sidan flygplatsen. De i kön blev skitarga och personalen var otrevlig men vi sket i det. Sen sprang vi ända till gaten, men när vi kom fram stod det "gate closed". Vi tittade på varann och fick panik. De som stod där framme frågade om vi skulle till Köpenhamn och var så otroligt snälla att de låste upp dörren, bad bussen köra ut endast oss och stoppade planet från att lyfta. De sa att vi skulle skynda oss för de fick inte göra så egentligen, SÅ tacksam att just de stod där just då och gjorde så vi kunde åka hem. 

På planet mot Köpenhamn så fick vi lite frukost. Vi mådde inte jättebra efter att inte ha ätit något ordentligt på 24 timmar, väntat i Delhi i 12 timmar och stressat som galningar i München. Men vi kopplade av och jag lyssnade på Tomas Ledins låt "livs levande" och tänkte att nu när hjulen nuddar Köpenhamn är resan slut. Så mycket planerande, längtan, tankar men nu var det över. På Köpenhamns flygplats stod våra mammor och väntade. ♥ Vi åkte hem tillsammans och åt på max på vägen. Det var en så märklig känsla att vara i Sverige igen och det var så sorgligt att resan var slut. Önskar vi hade vart där minst 2 månader längre, men är så tacksam över allt vi fick uppleva! 

Indien del sjutton

På lördagen skulle alla volontärer och bägge kontaktpersonerna åka iväg på en dagsutflykt. Så vi hoppade in i en stor buss och hade med oss matsäck. Vi åkte nog ca. 2,5 timmar på massvis med skumpiga vägar tills vi till slut kom fram till världens näst längsta mur, Kumbhalgarh Fort. 

Först stannade vi en bit ifrån för att se muren på långt håll, så mäktig! (vi gick ända högst upp på byggnaden som syns på bilden senare)

Sen åkte vi ända fram och vi köpte på oss lite extra vatten. En del gick på toa med men vi bestämde oss för att hålla oss med tanke på de äckliga offentliga toaletterna haha. 

Efter det började vi gå uppför alla långa backar ända till toppen. När vi insåg hur högt vi hade gått blev vi ganska förvånade för det gick relativt lätt. Men vi tog ganska många pauser under vägen upp.

Utsikten var heeeelt otrolig. Vi sa flera gånger "Tänk att vi får uppleva det här". Det var så fint så det gick inte ens att fånga på bild. Jag hade inte med mig min systemkamera heller tyvärr pga att de hade varnat för monsun regn den dagen och ville inte riskera att den skulle gå sönder.. Men vi tog massvis med bilder med Malins lilla kamera och mobilkamerorna. 

Vi var där ett bra tag och gick sedan ner till ett tempel som satt ihop med muren. Det fanns en berättelse som sa att om man viskade en önskan i stenhästens öra skulle den gå i uppfyllelse så allihopa önskade något. Sen gick vi upp för en trappa och satte oss på själva muren och åt vår matsäck.

Efter det åkte vi vidare i ca 3 timmar till och kom fram till ett gigantiskt tempel helt i marmor, som de flesta tempel i Indien är. Så himla vackert. Innan vi gick in behövde de flesta gå på toa och vi gick på den vidrigaste toaletten jag någonsin sett.. 

Vi fick engelsk guidning genom templet med hjälp av hörlurar så vi fick veta massor om det. De berättade bland annat att om man gick under elefanten skulle man få tur i livet så självklart kröp hela sällskapet på alla fyra under elefanten haha. 

Efter det skumpade vi hemåt med bussen igen och det tog ca. 3 timmar till. Så det var mycket skumpande den dagen och vi var inte hemma förrän klockan 7 på kvällen så alla var ganska trötta. När vi kom hem så packade jag och Malin ner alla våra grejer. Vi målade även henna på varandra efter mycket om och men så en av tjejerna från Skottland målade det fina motivet på min arm och Malin skrev sitt namn på min fot. Vi kom inte i säng förrän efter midnatt, men det var ju faktiskt sista kvällen och vi ville dra ut på tiden så länge det gick. Men till slut smög vi in i sovrummet och somnade.