Albanien, del två

På tisdagen gick vi upp ganska tidigt och åt frukost. Direkt efter började vi gå mot stan för att ta ut albanska pengar, lek. Vårt hotell låg en bit utanför stan så vi ville gå innan det blev för varmt ute. 

Det tog ett tag att hitta en bank, men vi lyckades till slut och köpte med oss massa vatten och några chipspåsar innan vi gick tillbaka till hotellet för att sola och bada. 
Vi åt lunch på hotellet och på kvällen gick vi en bit bort från hotellet och åt middag. Tog tydligen sjukt lite bilder den här dagen, men så blir det ibland när man bara ligger och göttar sig vid poolen och badar hela dagen. ;-)

Albanien, del ett

Hallå!
Igår kom jag och Johan hem från Albanien! Jättefint land, påminner mycket om Grekland förutom att det märks att landet var väldigt stängt och hårt styrt för inte alls längesedan. Landet är ju fortfarande under uppbyggnad och de är inte lika vana vid turister som de är i Grekland och det märks en del. Men det mesta var jättefint och hotellet vi bodde på var superbra. Tänkte lägga upp bilder från varje dag, så vi börjar med dag ett, måndagen den 5 juni då vi reste dit. 

Resan började inte jättebra för flyget skulle ha avgått 7, men mitt i natten skickade apollo ett sms och skrev att det skulle avgå 9 istället så när jag såg det när väckarklockan ringde var det bara att försöka somna om ett tag till (vilket var helt omöjligt). Vi begav oss mot Kastrup och på vägen dit så såg vi att planet var ytterligare en timme försenat. Så efter att ha ätit lite frukost på cirkle k & på flygplatsen så flög vi från Danmark klockan 10. 

Vi landade i Grekland strax efter 13, i en liten stad som hette Ioannina. När vi kom fram till typ världens minsta flygplats var det fullt med folk som filmade och tog kort på oss och apollo sa att det var en överraskning utanför. Där fanns massvis med grekisk mat, människor i folkdräkter som dansade och borgmästaren höll tal. Tydligen var vi de första charter-turisterna som landade på deras flygplats och de var superglada över det, haha. Jätteroligt välkomnade iallafall och gott med grekisk mat innan vi skulle ta transferbussen till Albanien! :-)

Sen åkte vi buss i 2,5 timmar och kom äntligen fram till vårt hotell i Saranda runt 17 tiden. Rummet var superfint och utsikten över havet gick verkligen inte klaga på!

Vi slängde av oss kläderna och kastade oss i poolen det första vi gjorde och låg och gottade oss i solen och värmen i en halvtimme eller något innan vi gick upp och duschade. När vi var klara åt vi på hotellets restaurang i solnedgången. Sen tog vi en blandning av flera efterätter efteråt, jättegott :-) Gick inte låta bli när det var så himla billigt haha! Efter det gick vi och la oss, supertrötta efter en lång dag. 

Indien del nitton

 

Här är en film som jag har satt ihop från de sista två veckorna i Udaipur. Många utflykter och volontärjobb på Animal Aid. Det här är sista delen om min resa till Indien. Jag är så otroligt glad att jag till slut åkte iväg, det är bland det bästa jag vart med om. Jag kommer lätt åka på någon volontärresa igen i framtiden, får se vart det bär av då. Tack Indien för att du visade mig en helt annan kultur. Tack Wildlife SOS och Animal Aid för ert fantastiska jobb som räddar massor av djur. Tack Malin för att du ville dela resan med mig. Jag är så tacksam över allt jag fick uppleva!

Indien del arton

På söndagen vaknade vi och åt frukost tillsammans med de andra, sen fortsatte vi att snabbt packa ihop det sista. Vi kramade alla hejdå och sa  lite extra hejdå till tjejerna från Skottland som vi pratat mest med. Sen runt klockan 10 kom det en bil som jag, Malin och den ena kontaktpersonen hoppade in i som tog oss till flygplatsen i Udaipur. 

Vi fick betala extra för bagaget men annars gick flyget till Delhi bra och det tog lite drygt 1 timme. När vi kom fram till flygplatsen var klockan runt 12 på dagen och vårt flyg till München gick inte förrän strax efter 12 på natten. När vi kom fram fick vi reda på att vi inte kunde checka in förrän 6 timmar innan flyget gick.

Så vi satte oss och åt varsin macka i en kafeteria som var så starka så vi knappt klarade äta upp dom. Förstår inte hur indiska smaklökar fungerar haha. Efter att ha suttit där någon timme och diskuterat lite om hur vi skulle göra så checkade vi till slut in på ett minihotell som låg inuti flygplatsen.
Vi bokade 3 timmar och det var så fint och mysigt så vi la oss i sängen och somnade båda två. När vi vaknade efter 2 timmar så bestämde vi oss för att boka en extra timme så vi var där i hela 4 timmar. När vi gick ut därifrån trodde vi att vi skulle få checka in om en timme så vi åt en till stark macka för vi var så hungriga och det var det enda som fanns i ankomsthallen. 

Sen gick vi upp till incheckningen igen och fick veta att det tydligen var 3 timmar innan avgång vi tidigast fick checka in så vi gick ännu en gång ner till kafeterian och köpte varsin dricka och försökte dryga ut tiden. Till slut gick vi och checkade in och kom in till själva flygplatsen med alla affärer. Vi gick runt lite och tittade och försökte hitta något att äta men det enda vi åt var ytterligare nån äcklig stark macka haha. 

Till slut efter 12 timmars väntan på flygplatsen klev vi på planet mot München. 8 timmar tog det och det enda vi fick att äta var någon tunn wrap med lite grönsaker i som vi inte blev mätta av så vi var sjukt hungriga hela resan. Jag lyssnade på Ed Sheeran och somnade till och från, försökte kolla lite på en film men orkade inte. Till slut landade vi i München och planet var 10 minuter försenat. 

Där var det världens längsta kö för passkontroll och vi var så stressade över att missa planet till Köpenhamn som skulle gå om 15 minuter. Efter passkontrollen sprang vi till säkerhetskontrollen och gick före alla i kön för vårt plan skulle gå om 5 minuter på andra sidan flygplatsen. De i kön blev skitarga och personalen var otrevlig men vi sket i det. Sen sprang vi ända till gaten, men när vi kom fram stod det "gate closed". Vi tittade på varann och fick panik. De som stod där framme frågade om vi skulle till Köpenhamn och var så otroligt snälla att de låste upp dörren, bad bussen köra ut endast oss och stoppade planet från att lyfta. De sa att vi skulle skynda oss för de fick inte göra så egentligen, SÅ tacksam att just de stod där just då och gjorde så vi kunde åka hem. 

På planet mot Köpenhamn så fick vi lite frukost. Vi mådde inte jättebra efter att inte ha ätit något ordentligt på 24 timmar, väntat i Delhi i 12 timmar och stressat som galningar i München. Men vi kopplade av och jag lyssnade på Tomas Ledins låt "livs levande" och tänkte att nu när hjulen nuddar Köpenhamn är resan slut. Så mycket planerande, längtan, tankar men nu var det över. På Köpenhamns flygplats stod våra mammor och väntade. ♥ Vi åkte hem tillsammans och åt på max på vägen. Det var en så märklig känsla att vara i Sverige igen och det var så sorgligt att resan var slut. Önskar vi hade vart där minst 2 månader längre, men är så tacksam över allt vi fick uppleva! 

Indien del sjutton

På lördagen skulle alla volontärer och bägge kontaktpersonerna åka iväg på en dagsutflykt. Så vi hoppade in i en stor buss och hade med oss matsäck. Vi åkte nog ca. 2,5 timmar på massvis med skumpiga vägar tills vi till slut kom fram till världens näst längsta mur, Kumbhalgarh Fort. 

Först stannade vi en bit ifrån för att se muren på långt håll, så mäktig! (vi gick ända högst upp på byggnaden som syns på bilden senare)

Sen åkte vi ända fram och vi köpte på oss lite extra vatten. En del gick på toa med men vi bestämde oss för att hålla oss med tanke på de äckliga offentliga toaletterna haha. 

Efter det började vi gå uppför alla långa backar ända till toppen. När vi insåg hur högt vi hade gått blev vi ganska förvånade för det gick relativt lätt. Men vi tog ganska många pauser under vägen upp.

Utsikten var heeeelt otrolig. Vi sa flera gånger "Tänk att vi får uppleva det här". Det var så fint så det gick inte ens att fånga på bild. Jag hade inte med mig min systemkamera heller tyvärr pga att de hade varnat för monsun regn den dagen och ville inte riskera att den skulle gå sönder.. Men vi tog massvis med bilder med Malins lilla kamera och mobilkamerorna. 

Vi var där ett bra tag och gick sedan ner till ett tempel som satt ihop med muren. Det fanns en berättelse som sa att om man viskade en önskan i stenhästens öra skulle den gå i uppfyllelse så allihopa önskade något. Sen gick vi upp för en trappa och satte oss på själva muren och åt vår matsäck.

Efter det åkte vi vidare i ca 3 timmar till och kom fram till ett gigantiskt tempel helt i marmor, som de flesta tempel i Indien är. Så himla vackert. Innan vi gick in behövde de flesta gå på toa och vi gick på den vidrigaste toaletten jag någonsin sett.. 

Vi fick engelsk guidning genom templet med hjälp av hörlurar så vi fick veta massor om det. De berättade bland annat att om man gick under elefanten skulle man få tur i livet så självklart kröp hela sällskapet på alla fyra under elefanten haha. 

Efter det skumpade vi hemåt med bussen igen och det tog ca. 3 timmar till. Så det var mycket skumpande den dagen och vi var inte hemma förrän klockan 7 på kvällen så alla var ganska trötta. När vi kom hem så packade jag och Malin ner alla våra grejer. Vi målade även henna på varandra efter mycket om och men så en av tjejerna från Skottland målade det fina motivet på min arm och Malin skrev sitt namn på min fot. Vi kom inte i säng förrän efter midnatt, men det var ju faktiskt sista kvällen och vi ville dra ut på tiden så länge det gick. Men till slut smög vi in i sovrummet och somnade.

Indien del sexton

Efter vi besökt djurcentret på fredagen packade vi in oss i två minibussar och åkte upp mot toppen av ett berg precis utanför Udaipur. Där låg nämligen Monsoon Palace som var ett gammalt palats med helt sjukt fin utsikt!

Där stannade vi i ca. två timmar och bara beundrade utsikten och hade det trevligt. Efter det begav vi oss in mot stan för att titta på en Puppet Show, men det var mer dans och musik än dockor. Riktigt coolt att få se traditionell indisk dans och musik live! 

Efter vi tittat klart på showen åkte de andra till en restaurang men min mage gjorde så himla ont så jag bestämde mig för att åka tillbaka till huset ensam. Så jag fick låna nycklarna till huset och deras telefon så jag kunde ringa om det skulle vara något och kördes hem av någon random kille haha. När jag kom hem så gjorde jag toast och pratade med mamma en sväng innan jag gick och la mig. En stund efter kom de andra tillbaka och vi somnade ganska snabbt. 

Indien del femton

När jag vaknade upp på fredagen gjorde det fortfarande ont i magen men smärtan hade flyttat sig lite. Jag bestämde mig iallafall för att åka till djurcentret eftersom det var sista dagen vi skulle vara där. Var jätteyr och helt dåsig så satt mest hela tiden och bara gosade med alla djuren. Eftersom det är sista dagen så tänkte jag gå igenom djurcentret lite mer. 

Det ligger lite utanför Udaipur och heter Animal Aid Unlimited. Det startades 2002 av två amerikaner som hade flyttat till Indien några år tidigare. De bor precis vid området och jag träffade dom ett flertal gånger när jag var där, de var jättetrevliga och brydde sig mycket om djuren. 

På centret fanns det väldigt mycket hundar. Det fanns en del hundvalpar som folk dumpar utanför centret, men jag tog aldrig några kort på dem. Sen fanns det en ganska stor grupp av handikappade hundar. De spenderade vi volontärer mest tid med eftersom de ville ha massvis med kärlek. Det fanns även anställda som satt i deras hägn hela dagarna och bara gosade med dem. 

De flesta hundarna som var handikappade hade blivit påkörda och därav förlorat känseln, ofta i bakdelen av kroppen. Jag hade aldrig sett handikappade hundar förr så första dagen var det lite jobbigt att se. Men sen insåg man att de mådde jättebra, inte hade ont alls och togs om hand om på bästa möjliga sätt. De var som vilka hundar som helst och det kändes fint att de inte bara avlivat dem utan gett dem ett bra liv ändå. Om det låter konstigt kan man ju fundera på varför det är så självklart att djur som förlorat ett ben eller blivit förlamade i någon del av kroppen ska avlivas, när människor som vart med om samma sak lever vidare? 

Det fanns även blinda hundar, hundar som fick bo kvar på centret för de hade ingen annanstans att ta vägen och hundar som var sjuka. Alla hundar var så mysiga och det var riktigt jobbigt att säga hejdå till dem den dagen. ♥

Centret fokuserade väldigt mycket på kor också. I Indien går kor omkring lösa på gatorna överrallt och de äter då ofta ur soporna och får i sig plast och annat som ger dem problem med magen. Så många kor är hos Animal Aid medan de får behandling och släpps sedan ut igen då de inte får plats med alla. Men vissa får stanna på centret livet ut om de har någon kronisk sjukdom eller av andra orsaker. 
Kor är ju också heliga i Indien så därför är det olagligt att avliva dem. Centret tar därför in döende kor från gatorna så de får smärtstillande och kärlek innan de till slut dör. Det var riktigt hemskt att se och vara med om vissa kor kom in den ena dagen och dog den andra. Det enda vi kunde göra var att sitta och hålla de sällskap. Har bild på dem men känns inte rätt att lägga ut dem så jag hoppar det. 

Sen fanns det en grupp med kalvar som hade blivit föräldralösa och de fick vi mata med mjölk och umgås en hel del med. De var såå söta!

Det fanns även en hel del åsnor på centret som blivit vanvårdade av elaka människor som bundit fast deras ben så hårt att vissa brutit dom eller blivit vanvårdade på andra vis. Så fina och snälla. 

Det fanns även några få getter, ett par sköldpaddor och två grisar som bodde där jämt. Centret var ganska stort och det jobbade väldigt många människor där som tog hand om alla djuren. Det enda som var lite tråkigt var att folk som jobbade där inte kunde engelska, till skillnad från på Wildlife SOS där nästan alla kunde engelska. Det var bara några få som sa vad vi skulle göra som kunde engelska tyvärr. Men organisationen var seriös och superfin och det var roligt att få se ett räddningscenter inifrån. Så tacksam att de finns och hjälper alla djur i nöd i Udaipur. ♥

Indien del fjorton

På torsdagen vaknade jag tidigt och hade jätteont i magen och mådde illa. Jag bestämde mig ganska direkt att stanna hemma för det gjorde alldeles för ont för att orka göra någonting. Jag valde efter mycket om och men att åka till doktorn också för det gjorde så ont. Så jag, Malin och vår ena kontaktperson åkte till sjukhuset på förmiddagen. 
 


Vi träffade en läkare efter ca. en kvart och det var en väldigt ovanlig situation att sitta och berätta hur min mage hade betett sig under morgonen på engelska till kontaktpersonen som sedan översatte det till läkaren. Han undersökte allt som gick att undersöka förutom att ta blodprov och jag hade bland annat 39,5 graders feber. Han trodde jag hade en infektion i magen så fick medicin jag skulle äta och hade det inte blivit lite bättre dagen efter skulle jag tillbaka för att ta blodprov. Strax innan vi gick från sjukhuset så behövde jag spy och spydde framför alla indier precis utanför sjukhuset.. men de verkade inte bry sig så mycket som tur var, haha. 


Resten av dagen låg jag bara i sängen och mådde dåligt. Fick inte äta något knappt heller förutom ris, yoghurt och bröd som var snällt mot magen. Drack massa vätskeersättning och knaprade 15 tabletter den dagen. Jag la mig tidigt och höll tummarna att jag skulle må bättre dagen efter. 

Indien del tretton

På söndagen åkte vi en sväng till stan när de andra kommit tillbaka från Agra annars tog vi det mest lugnt.

 
På måndagen var det dags att åka till djurcentret igen och då skulle Malin vara med, dagarna blev mycket mysigare när hon var med. Monsunregnet kom och hälsade på när dagen på centret var slut och vår skjuts var sen så vi stod ute i regnet. Har nog aldrig varit så genomblöt i hela mitt liv haha. På kvällen var det som vanligt chai te och middag och prat med de andra. Tisdagen spenderades likadant och den dagen fick jag veta att jag kom in på högskolan i Kalmar, sjukt konstig känsla på andra sidan jordklotet. 

På onsdagen regnade det massor när vi vaknade och det skulle regna hela dagen så vi stannade hemma från centret. Nu i efterhand ångrar jag det men vi kände inte för att halka runt i geggan som blev på centret när det regnade. På kvällen åkte vi till köpcentret igen och jag köpte en del från Body Shop som var såå mycket billigare än i Sverige och vi köpte även chips och läsk i mataffären. Vi var på ett kalas också innan vi åkte till köpcentret för en av grannarnas barn. De hade tydligen klippt hans första lock och det var tydligen världens grej i Indien haha så vi åkte och åt mat och firade honom ett tag. 

Indien del tolv

Efter City Palace åkte vi som sagt vidare till en trädgård som hette Saheliyon Ki Bari. Det var fint och mysigt, men det var inte så stort som vi hade föreställt oss så det tog bara drygt en halvtimme att gå igenom hela. Jag höll på att halka och slå ihjäl mig där med haha, var så himla halt på plattorna när det var blött överrallt. 
Efter trädgården åkte vi hem och åt lunch tillsammans med vår kontaktperson. Vi hade ju huset för oss själva hela dagen och det var så skönt. Vi tog det bara lugnt och spelade lite kort. I slutet av dagen bestämde vi oss för att tvätta alla våra kläder som var rätt äckliga av all smuts. Tvättmaskinen var inte den bästa jag vart med om så det blev knappt rent, men vi tvättade iallafall allt och hängde upp det på tvättlinorna på taket. Senare på kvällen så gick strömmen och vi hörde helt plötsligt åska och regnet öste ner. Regnet blåste in i rummet så vi fick skynda oss att stänga fönstret. Då kom vi på kläderna på taket som vart torra i flera timmar men inte orkat hämta..



Det var helt kolsvart i hela huset men vi sprang upp till taket och dumma som vi var så gick vi ju ut dit i ovädret. Det var monsunregn så vi blev dyngsura efter några sekunder, det blåste massvis, blixtrarna lyste upp himlen och det dånade hur högt som helst av åskan. Vår kontaktperson kom med en stor lampa som han lyste upp taket med och hjälpte till att ta ner resten av tvätten som de andra i huset hade hängt upp. Vi la allt i en stor blöt hög på golvet inne haha, men min och Malins tvätt hängde vi upp på vår toalett.. Det luktade inte gott där sen kan jag lova och det tog typ tre dagar för att få det helt torrt. Haha, ja det var inte det smartaste jag gjort i mitt liv. Men men, det var en upplevelse! Strömmen fungerade inte i ca två timmar men kom tillbaka lagom tills vi skulle lägga oss. En sjukt bra dag trots kaoset på kvällen haha!

Indien del elva

På fredagen spenderade jag hela dagen på djurcentret och myste med alla djur. Gick en runda på lunchen också till en gaturestaurang med de andra tjejerna på projektet som en del åt på. Jag åt dock bara mackan vi hade med oss från projektet, kändes säkrast för magen haha.

På fredagskvällen åkte alla andra 13 volontärer till Agra över helgen för att titta på Taj Mahal. Men då jag och Malin redan vart där så stannade vi kvar hemma tillsammans med en av kontaktpersonerna. 

På lördagen hade jag och Malin bestämt oss för att åka och se oss lite omkring i Udaipur själva. Så vi fick hjälp att ordna en taxi som skulle följa med oss under dagen och skjusta runt på oss haha. Det sjuka är att vi hade honom i i typ 5 timmar och han väntade på oss under tiden vi var där och jag har för mig det kostade ca. 200 kronor. Allt är så himla billigt i Indien.
Det första stället vi åkte till var City Palace. 

Det första vi gjorde när vi kom in på området var att beundra den otroligt vackra utsikten över Udaipur ett tag. 

Sen gick vi in i palatset. Stora delar av det hade de byggt om till museeum och vi gick runt där i flera timmar. Det var så häftigt med massvis med smala trappor och gångar som ledde oss mellan rummen. 

Det var mycket tavlor och texter som berättade om Indiens historia. 
Helt plötsligt kom vi fram till en trädgård som var jättefin. Där fanns också flygfoton över palatset som visade hur sjukt stort det var.

Eftersom vi var ännu högre upp så fick vi också se en ännu häftigare utsikt över staden. 
Det var hur många gamla föremål som helst som visades upp. Möbler, musikinstrument, tyger, kläder, leksaker och statyer som var flera hundra år gamla. City Palace var verkligen värt att åka till. Häftig utsikt, sjukt fint inuti och ett intressant museum. 

När vi gått igenom hela museet så gick vi tillbaka till taxin och blev skjutsade till en fin trädgård, men det tar vi i nästa inlägg annars blir det här alldeles för långt haha. 

Indien del tio

På onsdagsnatten började jag få riktigt ont i magen och när jag vaknade på torsdagen hade jag så ont så jag kände direkt att det enda jag skulle kunna göra var att vila så jag stannade hemma från centret. På morgonen gick hela gruppen upp för ett berg för att se solnedgången och det var så tråkigt att jag inte orkade hänga med.. Istället gick jag upp på taket och satte mig och njöt av soluppgången. 

Minns hur skönt det kändes att sitta där på morgonen i 35 graders värme och höra indisk musik en bit bort, se solen gå upp och vara tacksam över att vara där jag var just då. 


Efter att ha vilat några timmar så kändes det lite bättre i magen. De som var med i barngruppen skulle åka på en rundvandring av Udaipur och jag kände verkligen för att följa med på det så jag gjorde det, trots att jag fortfarande hade lite ont.

Det första stället vi besökte var Jagdish Temple som låg mitt i Udaipur. Ett otroligt vackert litet tempel helt i marmor. Vi var även inne och tittade runt och fick ett rött streck i pannan som skulle bringa oss lycka. 

Sen gick vi vidare till sjön som ligger mitt i Udaipur och tittade lite. Så fint!

Vi köpte även några vykort i affären längst till vänster på bilden som vi skickade hem. De kom dock tyvärr aldrig fram, haha..

Vi gick runt en del i stan och tittade i massvis med affärer med olika tyger, souvenirer, smycken och annat fint. Jag köpte två stycken fotlänkar :-) Vi åkte till slut hem och tog det lugnt. Åt middag, hade hindilektion och somnade relativt tidigt.

Indien del nio

Första veckan i Udaipur så var Malin med i barngruppen och därför var vi inte tillsammans på dagarna. Två italienska systrar som bodde med oss var dock också hos djuren, så jag var inte helt själv. Varje morgon runt 9 tiden åkte vi i en skumpig minibuss i ca. en halvtimme till djurcentret Animal Aid. Där spenderade jag hela måndagen, tisdagen och onsdagen den veckan. Första dagen var det världens regnoväder så fick inte det bästa intrycket av stället när det var helt geggigt och blött hela dagen haha. Så först på tisdagen var det roligt att vara där. :-)
Den enda katten jag såg på hela resan i Indien och det var såå mysigt. 
Gosade massvis med alla fina kalvar och hundar också. 

På tisdagskvällen åkte vi till en köpcenter där det fanns massvis med butiker. Vi åkte dock dit runt halv 9 tiden och det stängde vid 10 så vi hann inte titta så länge men det var kul ändå

Varje kväll den första veckan hade vi också hindilektioner. Det var lite jobbigt vissa av kvällarna för man var så trött och ville mest ligga och vila och slippa allt socialt efter middagen och en fullspäckad dag. Men det var ändå kul att få se lite hur språket fungerade och lära sig några fraser.

Indien del åtta

Mitt i natten söndagen den 3 juli lämnade vi Mathura och åkte med taxi i ca. 4 timmar till Delhis flygplats och flög därifrån till Udaipur. Det var en hemsk flygresa med mycket turbulens och vi trodde vi skulle krascha några gånger men vi landade som tur var helt oskadda på förmiddagen där vår nya kontaktperson mötte upp oss. 


Vi åkte bil i ca. en halvtimme och kom fram till ett fint hus som låg lite utanför stan som jag konstigt nog inte heller tog kort på nån gång under de 2 veckorna vi var där, men tog en bild från amzungos hemsida.


Det var ett ganska stort hus med många trappor. Längst ner bodde familjen som de hyrde huset av och vi hade de andra två våningarna plus en jättefin takterass. Tog inte jättemycket bilder inuti huset heller av någon anledning men det fanns 3 volontärrum plus en av kontaktpersonernas rum, kök och matsalsrum på den andra våningen. På tredje våningen fanns det ett tvrum, ett rum med datorer, 3 volontärrum plus den andra kontaktpersonens rum och ett samlingsrum där vi bl.a. hade hindi lektioner. 

Här ser man iallafall rummet som var mitt och malins. (och en italiensk tjej som vi delade det med). Mittenbilden är ifrån matsalsbordet där vi åt alla måltider, det var precis utanför vårt rum så det var smidigt att slippa gå i trappor varje gång vi skulle äta haha.


Första dagen och kvällen kändes allt jobbigt och nervöst över att vara på ett nytt ställe och umgås med så mycket människor dygnet runt efter att ha bott själv i en vecka och själv med Malin i en vecka. För förutom oss var det nämligen 14 volontärer till som bodde där. Dessutom var vi väldigt trötta efter en lång resdag så det var skönt att få somna den första kvällen. Anledningen att det bara är mobilbilder är för att jag tog faktiskt inte någon bild med kameran förrän på torsdagen.

Indien del sju

Jag har satt ihop en film ifrån de 2 första veckorna som spenderades då hos Wildlife sos utanför Agra. Kolla gärna in den så får ni kanske en liten bättre bild av hur det var :-)

Indien del sex

Den 28 juni, när Malin hade vart på plats i 2 dagar gjorde vi en dagsutflykt. Vi åkte först till ett ställe som hette Fatehphur Sikri, som tyvärr inte var jättemycket att se. Det som var jobbigt där med var alla människor. Alla skulle sälja något, de gav sig inte när man sa nej, de var på och runt oss hela tiden, rörde vid oss och stirrade ut oss för att vi var vita. Det var såå mycket folk med så kändes som man skulle bli rånad vilken sekund som helst. Som tur var så var vår kontaktperson med oss hela dagen och jag tror på allvar att vi hade dött annars haha..

På Fatehphur Sikri vågade jag inte ta upp kameran överhuvudtaget pga folkmassan och alla närgångna människor, men här kommer tre mobilbilder vi tog innan vi gick till en annan del där alla människor var. 
Efter vi vart där en stund åkte vi äntligen vidare mot Taj Mahal. Det tog nog ca. 1,5 timme därifrån innan vi kom fram till Agra. Vi stannade även på ett väldigt intressant toalettbesök imellan och drack en flera månader gammal läsk för övrigt haha.. ja herregud. 

Efter att ha haft lite problem vid ingången då vi inte fick ha med oss vår ryggsäck in och lämnat den till en random affär, så kom vi till slut in på området där Taj Mahal var.

Det var verkligen mäktigt. Byggnaden var så otroligt fin och hade mycket detaljer som ni kan se på bilden här ovanför. Vi var ju självklart inne också men där var det fotoförbud så har inga bilder därifrån. Det var sjukt mycket folk men det var vi ju ganska beredda på med tanke på hur känd Taj Mahal är så det var helt okej, de var inte jobbiga heller mer än att de ville ta bilder med och på oss vilket vi sa nej till.

Vi begav oss sedan vidare mot Agra fort! Tyvärr var både jag och Malin helt förstörda under det besöket då vi vart i solen och värmen alldeles för länge, var superhungriga för vi vägrade äta ute på någon gatukrog och törstiga då vi inte hade tillräckligt med vatten. Men vi kämpade på!

Det var fint och man såg även Taj Mahal ifrån Agra fort! Efter vi gått där en stund begav vi oss hemåt igen. 

Hade jag gjort om dagen och fått välja hade vi skippat Fatehpur Sikri för det tog såpass mycket onödig energi i värmen att besöka ett ställe vi var ganska ointresserade av plus att vi hade panik över alla jobbiga människor. Taj Mahal var helt klart höjdpunkten på dagen och jag är riktigt glad att jag fått se det! :-) 

Indien del fem

Då kör vi lite mer ingående om elefantcentret också. Det startade faktiskt så sent som 2010 av Wildlife SOS. Dom har redan räddat 20 elefanter på bara 6 år vilket är helt otroligt. Det ligger i Mathura, ute på landsbygden. Det bor lite folk runt omkring men det finns också ett superstort öppet område där dom går på promenader med elefanterna.

Det var väldigt öppet, knappt några träd alls så det blev riktigt hett där om dagarna. Runt inhägnaderna fanns det information om elefanterna, bland annat en före bild från deras tidigare liv och en efter bild från deras liv nu.

På morgonen gick de som sagt en ca 3 timmar lång promenad och jag/vi följde med dom den sista biten varje dag. Det var sååå himla mysigt. Dom går ju helt lösa och får göra lite vad de vill och det var så häftigt få gosa med dom. Trots att man nästan dog pga solen som stekte rakt ovanför oss så var det några av de bästa timmarna på hela dagen. Närheten till dessa majestätiska djur och att få gå bredvid dom var som en dröm. 

det fanns hel del getter och kor som gick omkring lösa där vi gick med elefanterna med.

När elefanterna kommer tillbaka från promenaden spenderar dom en del tid i sina inhägnader. Först blir avduschade och skrubbade vilket vi fick hjälpa till med. Det var också en favoritdel av dagen att bli dyngsur när det var ca 45 grader haha. Det var också en favoritdel för att det var så häftigt att ännu en gång få komma nära dom, se hur dom njöt av att bli skrubbade och göra dom glada. Efteråt brukade vi skölja av oss själva med då vi hade massvis med smuts från elefanterna på oss haha.

när dom väl är i inhägnaden under dagen så äter dom otroliga mängder mat också.

alla elefanter hade också tillgång till varsin pool som de ofta använde :-) så gulligt när de kröp ner och badade. 

Varför är elefanterna där då? 
Det finns lite olika anledningar. En del har varit cirkuselefanter vilket innebär att de släpas runt på cirkus, blir nedbrutna psykiskt och slagna, tvingade att göra konster som är helt onaturliga för dom och står uppbundna en stor del av sin tid. En del har burit runt på turister i städerna, en del har stått uppbundna som symbol för guden ganesha i tempel på betong i tiotals år. En del har vart såkallade tiggande elefanter och gått runt på gatan och tiggt åt sin ägare medan den själv knappt fått någon mat. Elefanter är alltså utsatta på många sätt och de som kommer hit är ofta väldigt illa däran både psykiskt och fysiskt och det kräver sååå lång tid för dem att hitta ro, vissa kanske aldrig gör det. De kommer aldrig kunna bli helt fria, men de slipper utnyttjas av människor mer.

Det bästa på hela resan var faktiskt att få umgås med elefanterna. Världens finaste djur, så mäktiga men ändå så försiktiga och omtänksamma. Så intelligenta och fantastiska så jag hittar inte ens ord. Jag saknar att få mata och bada dom, att få krama dom och följa dom i deras vardag. Jag är så himla ledsen för vad de har behövt stå ut med tidigare i livet, men så tacksam över Wildlife SOS som räddat dom. Någon gång ska jag åka tillbaka och umgås med dom igen, för det kan nog ärligt talat vart den bästa upplevelsen i mitt liv. ♥

Indien del fyra

Tänkte att jag skulle berätta lite mer ingående om björncentret. Det startades 1999 av Wildlife SOS och just nu bor det över 210 björnar där. Wildlife SOS har även två till björncenter i Indien på andra platser med ännu fler björnar. Det i Mathura ligger inuti ett fågelreservat, så när man ska ta sig dit åker man en bra bit in i en jättefin skog, förbi en sjö och vi såg alltid massvis med apor och fåglar, en del hjortar och andra vilda djur. 

Hela området var inhägnat och vid de stora dubbel grindarna där vi körde in stod alltid vakter som öppnade åt oss. Det var väldigt lummigt och fint inuti området och man körde förbi många inhägnader innan man kom fram till husen. Jag tog självklart inga bilder på det men det var ganska många fina stenhus. Där fanns ett kök där en kock stod och lagade mat till alla som jobbade där varje dag, flera olika kontor, toaletter, ett rum där dom tar alla besökare och visar en film om hur björnarna haft det innan, en presentshop och lite så. Dessutom bodde en del människor inuti centret och därför fanns det flera lägenheter på ovanvåningen. Det var fint och fräscht helt enkelt för att vara Indien!

Här är baksidan av en av inhägnaderna där vi gick. Där kan man dessutom se den där "aircoolern" som vi själva hade utanför vårt sovrum hemma i huset, en sådan hade varje alla björnar i sina hus där de kunde gå in och sova om de ville och där de fick sin mat. 

Och här är deras hus från björnarnas sida.

Som sagt var ju vissa dagar alldeles för varma för att faktiskt arbeta hos björnarna. Men några gånger dels när jag var själv och dels med Malin så drog vi vagnen med gröt från köket till djuren över området (så tungt!), hällde upp i deras skålar och delade ut gröten och efteråt rengjorde vi alla skålarna. Bara att göra det simpla gjorde att svetten rann över hela kroppen och man kände sig svimfärdig. Smakade faktiskt på gröten de åt en gång och den var riktigt god haha!

Anledningen till varför björnarna är hos Wildlife SOS då? Jo, när björnmamman går iväg för att hämta mat så passar människor på att ta ungarna ifrån henne, de passar även på att döda mamman när hon kommer tillbaka och använder hennes päls och kött. Ungarna sedan slår dom ut alla tänder på, sätter i en krok igenom näsan med ett snöre som de håller i. Där lever sedan björnarna hela sina liv. De blir slagna, får otroligt lite mat så de konstant är i svält och tvingas att ställa sig upp och "dansa" inför folk. Människan som tagit den rycker alltså i snöret och drar upp såret i näsan så björnen automatiskt ställer sig upp och "dansar" av smärta. Så har dom det tills de dör en alldeles för tidig död, då hämtar människorna som gör detta en ny björnunge.

På björnen ovanför kan man se ärret på näsan efter kroken.. Så fruktansvärt så det går knappt förstå vilken smärta det måste inneburit.

Dom är SÅ fina.

En eftermiddag tog vi en liten båt över sjön och kollade in det stora området med ännu fler björnar, det var så stort så det gick inte ens gå runt utan vi åkte bil och tittade. Där var det mycket större inhägnader med mycket fler björnar i varje. Där såg vi även strutsar, en hyena dom räddat och sköldpaddor som solade bredvid sjön. 

vi försökte fånga på bild hur pass varma och svettiga vi var men tror inte det riktigt framkommer ändå haha!

Som sagt så fanns det mycket vilda apor där runt omkring och en hel del hjortar.

Dom hade dessutom 5 hundar som de räddat från gatan. De sov mest på kontoret där det var ac pga att det var så varmt haha förutom en dag när jag fick hjälpa till att bada dom. :-)

Det var hemskt att se filmen om hur björnarna haft det innan och allt man fick berättat för sig under tiden man var där.. Jag har aldrig ens hört talas om dansade björnar innan jag bokade resan. Men jag är så otroligt glad över att de får leva ett mycket, mycket bättre liv nu även om de aldrig kan bli fria igen. Människorna som jobbar på Wildlife SOS är verkligen fantastiska! ♥

Indien del tre

Första dagen spenderade jag hela dagen på björnprojektet men resterande 12 dagar såg ut som så att jag blev upphämtad av Shivam vid 8 tiden på morgonen och åkte till elefanterna.
bilen jag åkte varje dag i 2 veckor.

Där gick vi direkt ut och letade upp vart elefanterna var någonstans på sin morgonpromenad och följde med dom den sista biten i ca en och en halv timme innan dom gick tillbaka till projektet. Det var tyvärr alldeles för varmt för att vara möjligt att följa med dom på hela den långa promenaden.
 
När vi kom dit så satte vi oss och hackade frukt, alla elefanter åt 10 kg frukt på morgonen och eftersom det var 19 elefanter hackade vi alltså 190 kg frukt varje dag, de flesta gångerna var det bara jag och 1 person till haha, fick verkligen skavsår av det men det var det värt.
lite av all hackad frukt.

Efter det var det lite dö-tid då alla som jobbade där utom jag och Shivam åt lunch (så udda att äta lunch vid typ 10), så under den tiden pratade och gosade vi mest med elefanterna, jag tog lite kort på dom och vi pratade mycket om allt mellan himmel och jord med varandra.
bästa Shivam.

När skötarna kom tillbaka var det dags att bada dom, alltså skölja av dom totalt med en slang och skrubba dom över hela kroppen. Sååå gött i 45 graders värme att bli dyngblöt kan jag lova. Efter det matade vi dom oftast och därefter, vid ca 13 tiden, var det dags att åka till björnarna för lunch.
bästa på hela dagen.

Det tog ungefär 15 minuter mellan projekten. När vi kom fram åt jag lunch i ett rum med ac och fick lite tid för mig själv. Maten var för övrigt det ni ser här nedanför, och just precis det på bilden åt jag varje dag i 2 veckor både till lunch och middag med typ 2 dagars undantag då det var något annat istället för grönsakerna. Sista veckan tvingade jag i mig maten.. Det blev inte mycket ätit de 2 veckorna kan jag inte påstå haha.
kommer nog inte äta ris på flera år igen.. haha.

Efter det var det dags att antingen göra lite datorjobb pga att det var för varmt för att vara ute, eller köra maten från köket till björnarna, dela ut maten och sedan rengöra skålarna. Jag var också en del i deras presentshop och organiserade vilket var kul! Satt även mycket och pratade med Madhumitha och Bheema som mina kontakpersoner hette innan det var dags att åka tillbaka till huset vid ca. 16.30 tiden. Dagarna gick SÅ fort. När man skriver det såhär låter det som jag knappt gjorde någonting men ja, det gick verkligen hur fort som helst och jag njöt varje sekund trots värmen. 
 
Väl hemma den veckan jag var själv så la jag mig direkt i sängen jämte aircoolern och bara chillade tills maten kom runt 19 och då åt jag den, diskade och gick sedan o duschade. Sen efter att ha pratat en stund med Bheema (som sov hos mig sista delen av veckan pga att jag tyckte det var lite jobbigt att sova själv) så gick jag och la mig och sov bara runt 4 timmar varje natt för att det var så svårt att sova pga värmen.

Indien del två

Efter en ca. 3,5 timmars hemsk bilfärd (chauffören höll på att somna typ 40 gånger bland annat) kom jag äntligen fram till Mathura och huset där jag skulle bo och blev uppmött av mina två kontaktpersoner. Min första reaktion efter de hade gått var att ringa mamma och storgråta, men tror alla känslor kom ikapp ifrån allt som hänt och att vara helt ensam i ett hus i ett främmande land första natten när det började skymma var inte jätteroligt, plus att värmen verkligen tog kål på mig, men det tar vi i nästa inlägg haha. Jag tog faktiskt aldrig någon bild på huset men kan ta en väldigt liten bild från amzungos hemsida.

 
Huset låg i ett såkallat "gated community", alltså stod det vakter när man körde in och det var stängsel runt om. Dock fanns det inte jättemånga hus för tror det var relativt nytt område och inte särskilt uppbyggt än. Vissa bodde ju i hyddor även fast det var innanför grindarna liksom. Dessutom kändes det inte som att det var speciellt inhägnat för det var mycket folk som gick omkring hela tiden och vad jag såg så satt mest vakterna och pratade och släppte in alla som ville in haha, men men.



På nedervåningen i huset var det ett vardagsrum med tv, telefon, soffa, fotöljer, böcker på olika språk, lite första hjälpen grejer och tre volontärrum med varsitt badrum. I volontärrumen var det antingen övervåningssängar eller enkelsängar och garderob i varje. På övervåningen var köket och 3 volontärrum till där man sov 3-4 personer, en balkong med tvättmaskin och en takterass där man kunde sitta om man ville.


Jag trivdes bra i huset, det enda negativa var att det inte fanns någon riktig ac. Det enda som fanns var en grej som var utanför fönstret i varje sovrum, en slags box med halm på alla sidor som man fyllde på med vatten varje dag. I den var det då en slags fläkt, så när man fyllde på med vatten och sen satte igång fläkten så sprutade den lite kallare luft med hjälp av vattnet.. Om det var 45 grader så sprutade den kanske så det kändes som 40 grader istället, dock blev man superkladdig av den pga vattnet så huden kändes helt klibbig. MEN, utan den hade jag inte överlevt första veckan helt seriöst så man fick stå ut med att vara klibbig. Förutom dom så var det takfläktar i varje rum men det hjälpte ju inte jättemycket att fläkta runt den varma luften. Så ja, det var väl det som var negativt helt enkelt.

Innanför grindarna fanns det några få kor och en hel del hundar som var ganska välmående och när jag frågade mina kontaktpersoner vad jag skulle göra med maten som blev över (slänger man det bara i soptunnan kommer det myror), så sa dom att jag skulle kasta ut det till hundarna vilket alla verkade göra, även till korna som ni ser här ovanför. På samma bild där kvinnorna matar kon så ser ni huset där mina kontaktpersoner bodde som jag umgicks med väldigt mycket under tiden jag var där, speciellt första veckan då jag var själv, världens snällaste människor verkligen! På den andra bilden ser ni en ödla, vilket det kryllade av i huset haha. Såg nog minst 25 stycken under dom 2 veckorna jag var där. Första gången skrek jag och grät en skvätt men sen var det helt lugnt, dock var vissa större än andra och de springer ju så himla fort haha.. ;-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0